in och ut. in och ut.
ut och in. ut och in.
Ungefär så vandrade kläderna mellan väskan och sängen. detta har pågått i nu, fyra dagar. Jag som alltid har varit bra på att packa. Resa med världens minsta väska och ändå aldrig känna saknad av mera kläder eller ting. Har jag blivit mer fåfäng? Jag vet inte. Snart(7 timmar) ska jag kliva upp igen och bege mig av mot flyget.
Ska bli skönt att komma bort ett tag och umgås med familjen! Jag behöver verkligen det här. Vi behöver det här.
Jag beundrar mina föräldrar, att de tar sig tid och spenderar sina  pengar på oss så mycket. Dom köper inte en ny bil,gör om badrummet eller sparar pengarna så att de kan åka utomlands när de har gått i pension utan de köper en resa. Till hela familjen, för att vi ska kunna uppleva detta.
Fy fasen vad vi ska ha det skönt och jag lovar att jag ska tänka på er, när jag hör att det är -30 och jag ligger på stranden i bikini och svettas.
jag lovar!


ps. I love you